Bloggintresserade

tisdag 6 oktober 2020

Hallarums naturreservat 1976 och 2020

 När vi kom flyttandes ned till Blekinge 1973 förundrades vi över naturen, över klimatet. Vintern 73-74 var extremt mild och när vi vandrade runt såg vi villaägarna gräva i sina trädgårdsland i februari månad. 

Hallarums naturreservat besökte vi ofta, där fanns en scoutstuga, där fanns en gammal gård med endast husgrunderna bevarade, där fanns en sandstrand nere vid Vassaslätt, vi dansade runt midsommar-stången, vi klättrade uppför en lodrät bergssida för att komma till ett gammalt röse på toppen och på ett ställe följde vi ett småfågelpar som födde upp sina ungar bara 2 m från gångstigen.

Igår gjorde vi om en sådan vandring och det är väldigt vad bergen blivit höga och branta, men i övrigt var det sig likt. Under de 45 år som gått har det kommit upp en orienteringstavla, som berättar om den boning vi undrat över så många gånger - Westergrenatorpet.


Från parkeringen börjar vi promenaden för att över berget nå Westergrenatorpet och Vassaslätt.




Upp på denna bergknalle skulle vi alltid klättra med barnen på 70 och 80-talen. Tidigt på våren kunde vi också hitta lä och solsken och en vidunderlig utsikt över Hallarumsviken.















Detta är matkällaren.






Det här är resterna av ladugården.





Ladugårdsgrunden och vägen bort mot stora landsvägen mellan Jämjöslätt och Torhamn.



Den grävda brunnen.




Vi fortsätter nedför berget  mot Vassaslätt.





Så här ser Vassaslätt ut idag. Bara lite mera sly borta till höger.





Denna bild tog jag  på midsommaraftonen 1976. Jag tror att man fortfarande håller till här denna helg.





Vassaslätt från andra hållet.




Därute ligger Vassaskär idag och där låg det också 1976. Vattendjupet är inte mera än ca en meter och om man läser beskrivningen om Westergrenatorpet, så var det någon som hade börjat bygga en stenbro dit över. På utsidan är vattendjupet genast ett par tre meter och där hade bonden tänkt lägga sin eka.





En norrländsk vän besökte oss en sommar med sina barn och då passade vi på att vada över till Vassaskär. De yngsta barnen fick åka på en luftmadrass. Lite äckligt dyvatten när man måste igenom vassen på andra sidan.
Det var en lyckad eftermiddag. Vi drog upp 23 abborrar som lagades till när vi kom hem.





Vägen från Westergrenatorpet mot Jämjöslätt och Torhamn.

En gnistrande diamant på Kilströms kaj

 Jag har hört om det förfärliga bygget signerat Gert Wingårdh i Karlskrona. "Det passar inte, det är för stort, det fördärvar världsarvet". 

Vad skulle kritikerna sagt om de två jättekyrkorna uppe på bergtoppen på Trossö hade byggts idag? Alldeles förfärligt felplacerade bland övrig bebyggelse och dessutom tillhör de inte på minsta sätt något svenskt kulturarv. Sydeuropeiskt. Italienskt. Dåliga kopior.

Är vi förståndiga, inser vi att de är värdiga representanter för just den tid då de byggdes. De är tom en viktig del av världsarvet Karlskrona.

Wingårds diamanthus på Kilsröms kaj representerar förstås vår tid och visar på en levande stad som knakar i fogarna på grund av en besvärande central markbrist.

....och vilket vackert bygge! Inte kunde jag ana detta efter allt jag läst.













söndag 10 maj 2020

Karlskrona i fjärran

14 februari gjorde vi en naturpromenad på Almö från Hasslöbron längs stranden upp till Hajvar och tillbaka uppe på öns mitt. Klart och vackert väder och jag fick en jättebra bild av Karlskrona vid hörisonten.
Inte problemfritt att komma fram längs stranden


lördag 22 juni 2019

Kohjord nära bryta vårt läger.

Denna sköna sommardag återvände vi till Almö, en plats från tiden vi seglade.
Fällde ut våra stolar, kylväskan i skuggan, Sommar i P1 i lurarna, böckerna i högsta hugg och så njöt vi av värmen. Vinden fastnade i enebuskarna.

En timme i lugn och ro, de rör sig i buskarna, kor - massor av kor börjar råma, kalvar springer efter sina mammor, tjurarna leker och betar och de flesta djuren är väldigt nyfikna på oss och matväskan som står mitt i gläntan där det är skugga.

Ulla har alltid varit rädd för kor (det finns några roliga historier från vår levnad), men idag är hon väldigt modig. Den största, vita ungtjuren glor på henne från bara en meters håll.....och tycker att hon är ointressant.

Utanför Amerikabryggan, där vi för övrigt övernattat en gång på 1980-talet ligger en stor brittisk segelbåt. Undrar hur det går med segling på svenskt vatten i närheten av skyddsobjekt efter att de lämnat Europeiska Unionen.

En alltigenom lyckad dag.
Ulla plockar fram hörlurarna för att lyssna till Sommar.







måndag 14 november 2016

Danska flottan 29 aug 1943

Upptäckte denna plakett för några år sedan till minne av en ganska okänd händelse under krigsåren.
Återfinnes på Bastion Aurora mur vid landshövdingeresidenset i Karlskrona.
 

Danska flottan hade "lämnats ifred" av tyskarna vid ockupationen 1940, men 29 aug 1943 infördes undantagstillstånd i Danmark varvid armen avväpnades. Danske flottchefen Vedel gav order om sänkning av huvuddelen av fartygen - 27 st - medan 10 stycken hann fly över till Sverige - Landskrona och Malmö.
Med eskort av svenska flottan flyttades fartygen via Falsterbokanalen till Karlskrona. Fartygen avrustades, men besättningarna internerades aldrig, utan bodde och utbildades i Ronneby och Tingsryd.
4 maj 1945 gick fartygen hem till Helsingör, där man efter viss skottlossning lade till och deltog i fritagningen av landet.

söndag 13 november 2016

Karlskrona insegling.

"Karlskrona nedre" framför Boverket på Stumholmen och "Karlskrona övre" på Bryggareberget ska vara ens om man vill segla ogrundad in till staden.
Nedre
 

Övre